Den postkoloniala revolutionen

Det är med bestörtning som vi idag ser hur

extrem nationalism återigen tar sig fram

som ett svar på den osäkra mark som

neoliberalismen har lämnat efter sig.

Det verkar vara ett desperat drag av

rädsla för att förlora fotfästet i

tillvaron som ofta kläds i ekonomiska

termer men som egentligen grundar sig

mest på psykologiska och identitetssökande

behov. Neoliberalismen har odlat och

lyckats i stor utsträckning prägla våra

samhällen med en ekonomiskt inriktad

mentalitet vilket innebär en ständig mätning

av våra prestationer i relation till en marknad

och som aldrig fördjupar sig i vare sig det

meningsbärande av våra handlingar och relationer

eller de mänskliga värden/ rättigheter som ofta

står på spel. Detta har resulterat i en banalisering

av vår existens till en grad som till slut skapar oro

och längtan efter något djupt. 

Nationalismen bär med sig, liksom den

fundamentalistiska religionen, en tröst i detta

avseende där tillhörighet blir ett svar på den längtan.

I denna förening med andra som betraktas

som lika kan man också separera sig från

andra som också kan få skulden för allt

som inte känns bra. Med andra ord är det

en välfungerande medicin mot den

existentiella ångesten...... 

 

"Un depósito de miedos

son los que incitan al ayer

a hacerse dueño del presente

e impedir su florecer"

"El nudo que hacemos al pensar"

- knuten som uppstår när vi tänker

PENGARNA SOM INTE FINNS 

Vi kan väl vara överens om att pengar

är från början en produkt av

människans föreställningsförmåga. Alltså

den finns för att vi tror att den finns. 

Pengar kom till som en lösning på

våra handelskomplikationer,

som en symbol för allt som vi 

gav ett värde.

Men de blev ett problem när de

fick ett värde i sig själva. Och ännu

mer när de som hade mycket kunde

generera, spekulera sig fram till

mer vinster.  

Idag är världen i händerna på dessa

imaginära krafter. De har kontroll

över marknaden, medierna, vapenindrustrin

och därmed militären.

Det är lätt att känna maktlöshet

inför en sådan världsbild. 

Men, vad skulle hända om vi,

som inte äger mycket kapital,

vi som är 99% av världens

befolkning och som arbetar

lika mycket eller mer än de som äger, 

om vi skulle inse vilken makt vi

egentligen har eftersom det är tack

vare vår tro som denna maktelit kan

behålla sin makt. 

Tänk om vi skulle säga att alla de

pengar, alla de miljontals dollar,

euros, yen, rubel som vår värld

värderas med, inte finns längre.

Jo, tänk om vi i hela världen skulle

gå samman och sa stopp, detta

har gått för långt och vi vill

skapa en ny ekonomi, som är

rättvisare och klokare.

Vi behöver inte de rika för att

existera, de däremot behöver oss.

De behöver oss som arbetar och

framförallt behöver de folk som tror

på att deras pengar har ett värde.

Det påminner om den där

sagan om Kungens

genomskinliga kläder.

Vi kan tillsammans vara

den där pojken som skriker:

Men han har ju inga

kläder!

.