Den postkoloniala revolutionen

Det är med bestörtning som vi idag ser hur

extrem nationalism återigen tar sig fram

som ett svar på den osäkra mark som

neoliberalismen har lämnat efter sig.

Det verkar vara ett desperat drag av

rädsla för att förlora fotfästet i

tillvaron som ofta kläds i ekonomiska

termer men som egentligen grundar sig

mest i psykologiska och identitetssökande

behov. Neoliberalismen har odlat och

lyckats i stor utsträckning prägla våra

samhällen med en ekonomiskt inriktad

mentalitet vilket innebär en ständig mätning

av våra prestationer i relation till en marknad

och som aldrig fördjupar sig i vare sig det

meningsbärande av våra handlingar och relationer

eller de mänskliga värden/ rättigheter som ofta

står på spel. Detta har resulterat i en banalisering

av vår existens till en grad som till slut skapar oro

och längtan efter djup. 

Nationalismen bär med sig, liksom religionen,

en tröst i detta avseende där tillhörighet

och mening blir ett svar på den längtan.

I denna förening med andra som betraktas

som lika kan man också separera sig från

andra som också kan få skulden för allt

som inte känns bra. Med andra ord är det

en välfungerande medicin mot den

existentiella ångesten...... 

"Un depósito de miedos

son los que incitan al ayer

a hacerse dueño del presente

e impedir su florecer"

"El nudo que hacemos al pensar"

- knuten som uppstår när vi tänker

“Nomadismen- politisk manifest”

I en tid då de politiska alternativen som råder inte visar någrasomhelst intressen av att utforska människors innersta väsen utan nöjer sig med de befintliga överenskommelser om vad samhället är och bör vara utropar vi härmed födseln av en ny ideologi.

Nomadismen syftar till rörelse och menar att det är den drivande kraften som bör ligga till grund för vår hälsa och utveckling. Vi vill ta fram de poetiska men icke desto mindre värdefulla insikter om denna nomad som fortfarande lever inom oss trots millenier av anpassning till de samhällsstrukturer som vi skapat. Att bli bofast var avstampen till de nuvarande civilistionerna. Dessa har gett oss en förankring av oss själva till en plats, en kultur, och byggt upp ett materiellt tänkande som begränsat vår utveckilng. De har fått oss att förbli de rädda varelser som vi en gång varit.

“Nomadismen vill se människan i sin helhet med alla tänkbara varianter som hon skulle kunna överblicka och förverkliga. Idag är politik synonym med stagnation och resignation. Den saknar i allra högsta grad kreativiteten som borde vara motorn i ett samhälles utveckling. Vi kan inte lyssna på en politisk debatt utan att somna. Var är viljan att se ett nytt samhälle, andra former av samspel, drömmarna? “ (Moriberto Moribundo, “Poeten som ville bli människa”)

Det finns idag en medvetenhet och en tillgång till kunskap om den värld vi lever i. Att livet ska kännas meningsfullt är en förutsättning för att fungera. Denna längtan förenar många människor och det är ett faktum att vi måste göra någonting åt det. Nomadismen är en manifestation av denna kraft och som vill göra sig tillkänna. Den har inte för avsikt att bli ett politiskt parti för det vore på sätt och vis ett steg i fel rikting. Den vill inte stänga in sig i ett företagande verksamhet som måste kämpa för att få väljare, vilket kännetäcknar dagens politiska partier, utan vill istället vara ett öppet forum för diskussion och forskning i hur vi vill leva på denna jord, hur vi vill använda den tid vi har och de möjligheter som vi har att visualisera och i bästa fall konkretisera våra drömmar. Vi vill uppmuntra oliktänkande för att hela tiden växa som individer och lära av varandras fullständiga utveckling, uppmuntra icke-institutionellt tänkande, och att ha som långsiktigt mål att riva de nationella murarna som bara är rester från en svunnen tid då man behövde vara rädda för varandra. Vi vill framförallt komma dit, till att man inte ska behöva vara rädda för varandra. Vi vill påstå att detta inte är en mänsklig nödvändighet utan ett historiskt förankrat fenomen som kan ersättas med kunskap, öppenhet och tillit. Att vi är kapabla till mycket mer än vad vi tillåter oss idag. Vi vill inte stanna vid den ekonomiska tryggheten som vårt viktigaste mål utan värna om den mänskliga. Att vi ser varandra och ger oss den frihet och respekt som vi förtjänar som individer och släkte.

.