Jag växte upp i Valparaiso i Chile på 70-talet.Redan vid 3 årsåldern fick jag uppträda i lokala tillställningar och i barer dit min farfar och morfar tog med mig och ställde mig på ett bord och bad mig att sjunga. Kanske fick de gratis dricka i gengälld.Jag fick persikosaft och ett ärr vid ögonbrynet när vi föll en gång på väg hem efter

ett längre barbesök.

Senare fick jag sjunga på skolans akter

och i kyrkan till kompet av en tramporgel

som sköttes av Padre Dessio. Det var

dop,bröllop och begravningar

som blev mina första gigs.

Jag började tidigt att skriva egna sånger.

Med existentiella teman, om kärlek,

Gud och mänsklighetens grymhet.

Några inspelningar finns snart här. 

Efter att vi flyttade till Sverige blev

musiken mer och mer mitt kall. 

Jag började då att lyssna och ta till mig 

mycket av den musik som under diktaturen

hade varit censurerat: Victor Jara, Silvio

Rodriguez och t.o.m. Violeta Parra.

Sedan började jag att studera musik och 

det blev den klassiska musiken som tog 

över. Klassisk gitarr och teori. 

Jag gick Hvtfledska Gymnasiet och

träffade där 2 vänner; Lazslo och David

som långt senare skulle ingå i Quarttango.

Men innan gick jag musiklinjen i Ljunskile

folkhögskolan. Sedan Musikhögskolan i Göteborg

Individuella musikerutbildningen. Jag sökte efter ett eget spår genom att komponera och spelamusik som tog inspiration i Sydamerikansk folkmusik, ur-befolkningens musik, jazz och

klassiskt. 

Sen började jag i Amanda-kören som höll på med ett spännande sceniskt körkocept som fångade mig. 

Efter mina studier började

jag att arbeta som teatermusiker

och kompositör.

Först i Göteborg, sen också i

Malmö och senare även i Chile.

Ett 20-tal uppsättningar

har jag skrivit musik till. 

År 2002 startade jag Cerro Esperanza

band, ett projekt 

där min musik var i fokus och där

inspirationen också

färgades av balkanmusiken. Vi släppte

ett album som hette

"Nubes del alma" och som fick mycket positivt mottagande. 

2009 startde jag och några andra chilenskfödda vänner gruppen Lecheburre. Här handlade mycket om att hitta

tillbaka till en lekfullhet och att få bort prestationen. Vi började kalla musiken för Latinflow eftersom den byggde på latino-rytmer och stilar men utan att hålla sig till någon tradition utan öppna för improvisationer och gränsöverkridande utflykter. 

2013 startade jag GAO- göteborgs alternativa orkester

där jag föreställde mig en orkester som fångade upp

olikheter i Göteborgs musikerflora och kunde bli ett

forum för mitt och andras kreativa visioner. 

Några år tidigare hade jag och mina barn hittat en plats som väckte vår uppmärksamhet, det såg ut som ett

övergivet maya-tempel mitt i

Gråberget. Efter 8 års

drömmande och förhandlande blev

denna vattereservoar

Kulturtemplet

där jag utvidgat

mitt konstnärliga perspektiv från 

det musikaliska och sceniska

till det multidisciplinära

där musik möter kulturarv,

arkitaktur,andlighet,

hälsa, ekologi. 

Jag är otroligt tacksam över att 

kunna hålla på med dessa projekt

och att kunna dela denna

glädje med fantastiska musiker,

konstnärer och medarbetare.